hemsedal pre-powder

Robin körde sina mest brunstiga lockrop under hela förra veckan.
yr.no uppmanade medborgarna att spika brädlappar för fönstren, för nu skulle en ny storm värd ett namn svepa in över landet. Jag och Henric ignorerade de tunga grå regnmolnen och begav oss västerut med gps i framrutan och Volbeat i högtalarna.

Målet var att klättra "kommersiellt gjenombrudd" (9 replängder mix 5-) på Kolsrudsflaget och sportklättra i Gol om vädret var med oss. Att dricka pilsner och whiskey i fjällstugan med gott sällskap om vädret var mot oss. Vädret var inte bara bra... Det var riktigt bra.

"Kommersiellt gjenombrudd" var inget att bli upphetsad över. "Flåklypa grand prix" för två år sen var mycket finare. Dock kul att vara ute på tur. Nästa gång blir det något mer upphetsande och mer vertikalt än detta väldiga sva-berg. Tog oss 6 timmar upp och ner. Lugnt tempo och mer utsikt och fika än snabb klättring. Som det ska vara?

På kvällen gjorde undertecknad den stora blundern att trycka i sig en chipspåse, en ostbågspåse, en burk salsa-dip, ett glas whiskey och 3 öl INNAN värdarna bjöd på delikat renskavsgryta. Jag fick världens sockerchock och försvann i paltkoma i flera timmar. Sov sedan som en klubbad säl till gryningen.

Söndagen bjöd på sportklättring i Gol (Hallingdalen). Området heter Natten och är bara ett av många i närområdet. Här finns fin klättring i alla grader. Toppenförare finns i boken "klatreperler" från 2008.
Bult-etiken här verkar vara att man ska bulta så mycket det går. En del linjer gick att tradklättra, men likväl fanns bultar ditsatta. Då har man förvisso möjligheten att göra både och men att göra sweizerost av hela berget? Man blir dessutom extra fundersam på underhållet när man märker att ombultningar sker för nära tidigare borrhål osv.

Höjdpunkten på dagen var när jag lyckades onsighta min finaste 7- hittills. "Brunosteggen" heter leden och föraren beskriver den som "en klassiker i dalen". Stora grepp hela vägen, men överhänget gör att pumpen kommer krypande allt eftersom. 2 av 9 bultar var dessutom lösa vilket självklart påverkade mitt klena ledpsyke. Bra övning att bita ihop och gå förbi, men nästa gång ska inte skiftnyckeln ligga kvar i ryggsäcken.

Åkte hem med leenden på våra läppar efter en superfin helg. Leenden som blev ännu bredare när vi korsade gränsen till Sverige på bredställ. Regummerade tyska kvalitetsdäck, jorå.

Natten till måndag fick Hemsedal nysnö på 1500möh. Nästa besök för klippklättring blir nog framåt vårkanten, men hoppas på ett eller flera isklätteräventyr under vintern.

Robin & Sigrid: Tack för besöket. Jätteroligt! Glöm inte bort att hojta till när ni får nästa puder-dump. Vi är aldrig längre bort än 5 timmar och självklart smugglar vi med öl och tobak.

projektdag1

Lyckades ragga med mig Stefan till Hemtjärn igår.

Under detta mitt andra besök (första som klättrare) drar jag än en gång paralleller till Byn.
Helt ologiskt då ställena är så olika. Å andra sidan väldigt logiskt då de på vissa sätt starkt påminner om varandra.
likheter: höjden, klippkvalitet och graderna.
olikheter: struktur, ledantal och karaktären.
Hemtjärn är mestadels sport på platt till överhängande vägg.
Byn är något större och har tradleder.

Uppvärmningsleden Icaros (6c+) ser inte så svår ut och de välkritade, stora greppen borde borga för en lätt uppstigning. Lita dock på graden. Halvvägs börjar överhänget göra sig påmind och pumpen kommer krypande för att (på mig) slutligen rusa i underarmarna. Får jag göra den ett 50-tal gånger så kanske den fungerar som uppvärmning istället för slutkörning :)

Gick därefter på projektet.
Mellan "Unleashed 7c/7c+" och "Kokosnöten 7b+" hittar man denna nybultade linje. På topprep provade jag och Stefan olika varianter på rörelserna.
Mycket fin led som helt fastnat i huvudet på mig. Även om jag inte får förstabestigning, så ska jag jobba på att sätta denna. Uppskattad grad 7b-7c.
Små flytt med händerna mellan sideclings, crimpers och halkig slopad hylla tar dig halvvägs. Efter det några flytt till gaston med efterföljande dyno. Först här börjar man få vittring på toppankaret dit man tar sig via några mer eller mindre desperata crimpar. Du är inte hemma förrän du klippt ankaret. Under hela resan är det ett ständigt ommöblerande av fötter för att få styrka och hålla balans. Varierande och roligt.
Leden är klart över min förmåga, men inte alls omöjlig. Det finns inga direkta krux, så det gäller bara att skaffa styrka och ork att nypa ihop till slutet.

Hela veckan verkar bli fin, så jag hoppas att jag får tid och möjlighet att åka igen och öva.
Återkommer med mer info när jag varit där igen.

Första bilden tidigt på leden. Andra bilden sidecling innan den hala, slopade hyllan.

Taskig tajming

Kvällarna blir bara mörkare och mörkare. Att hinna ut och klättra mellan jobb och solnedgång är svårare och svårare. Detta tillsammans med regn och dålig motivation har gjort att det blivit dåligt med klättring mot slutet. När jag var i Årjäng i helgen, så fick jag dessutom psykbryt på de enklaste lederna. Per Callebergs uppmaning i stora klippklätterboken att man tidigt ska vänja sig av med topprepen och skaffa ledpsyke har inte riktigt fastnat hos mig.

I ett försök att bli bättre på detta (och förhoppningsvis blir starkare på köpet) så har jag letat mig inomhus.

Karlstad klätterklubbs nya lokaler ligger ungefär en kilometer från hemmet och dessutom på väg hem från jobbet. Det finns därför inga ursäkter till att jag inte ska spendera mycket tid här. Har luskat ut hur man blir medlem och slingrat mig fram i den administrativa gröten för att äntligen få mitt medlemskort. Nu kan jag komma dit när jag vill under de mycket generösa öppettiderna.

Den här terminen tänker jag inte heller krama killar (shootfighting & submission wrestling) som alternativ träning. Det ska bli klättring för hela slanten.
Den tid som är kvar av säsongen ska jag använda till att leta upp något kul projekt att ställa in siktet på och ha som morot. Kanske det öppna projekt som Karlstad kk bultade upp i Hemtjärn i augusti? Uppskattad grad 7b-7c vilket i så fall blir det i särklass hårdaste jag någonsin gjort.

I onsdags var jag på väg till hallen för ett pass.
Ett reguljärt besök brukar innebära att korridoren mellan dörr och klätterväg hyser 2-3 par skor. Samma personer hänger i repen eller pekar ut nya boulderproblem. Man känner igen sig. Man morsar och samtalar och det är allmänt gemytligt. Onsdagar däremot är (tydligen) reserverad för de yngre förmågorna. Likt svärmande bin har de en förmåga att finnas överallt på en gång. I den högljudda kommunikationen verkar ändå samtalet mellan närliggande individer ske utan missförstånd. Därför sker inga olyckor fastän de i princip står ovanpå varandra. Föräldraenheter är givetvis närvarande och stöttar, uppmuntrar, säkrar, tjatar och värmer upp lokalen med blotta närvaron. Knappt hade den ena 9-åringen tagit sig upp innan nästa var på plats. Imponerande prestationer och frustrerat såg jag hur en mycket ung förmåga lyckades hänga kvar med båda händerna(!) på det grepp jag krampaktigt crimpat högerhanden på några dagar tidigare.

Jag flyr fältet kvickare än kvickt och tänker för mig själv.
1. Besök inte stället på onsdagar
2. Jag blir hellre steriliserad, kastrerad och landsförvisad än skaffar så där många kiddos.
3. Se till att barn upptäcker "sin" sport i tidig ålder. Det ger dem sådana fördelar längre fram.

Se video och bild för illustration om ovan. Om inte annat så visar det hur lokalerna ser ut.
Synd att jag missade deras uppvärmningspass i tjockmattan. haha, tusen fötter på liten yta. jisses vad det smattrade.

Att inventera Värmland

Min jakt efter klätterklippor runt Karlstad har inte gett det resultat jag hoppats på. Istället har fingret upphetsat dansat över höjdkurvor allt längre från residensstaden.

Studerandet av höjdkurvor i hela Värmland har framförallt lärt mig 3 saker.

1. Höjdkurvor säger inte hela sanningen.
En del klippor kommer inte visa sig bland höjdkurvor då lokala variationer förekommer. Exempelvis klippor som Deje, Hemtjärn, Sulvik, Årjängsberget
Dessa måste hittas med hjälp av lokalkännedom, hörsägen, bra löparskor och tur.

2. Vissa höjdkurvor ljuger inte.
När höjdkurvorna parar sig á ormgrop, så blir det sällan helt dåligt. Stället kommer helt säkert ha stigning och på åtminstone något ställe helt vertikalt.
Exempelvis, Byn, Ränkesnipan, mm
Det är väldigt förvånande att dessa ställen inte redan fått besök och utvecklats.

3. En karta är inte den andra lik.
Utekartan stämmer inte helt med http://gis.lst.se och denna är i sin tur inte lik andra online-kartor vilket kan verka missvisande.

Söndagens klättring regnade bort, men jag trotsade vätan och gav mig ut på jakt efter berg.
Resultat:
"Fjällboberget" Ligger inte långt ifrån mina föräldrars stuga i Håltebyn mellan Årjäng och Koppom. En liten klippa med liten potential. Ev några leder för den nyturssugne. Hör av er om ni vill veta vem markägaren är. koordinaterna är 59.575113, 12.087965

Gråberget mellan Koppom och Årjäng med uppskattade koordinater 59.638296, 12.207613 uppskattningsvis 10-30 meter högt. Några hundra meter brett och del av ett större bergsparti (där Svartingen ingår) . Solid klippa med sva, vertikal och tak/överhäng. En del riktigt intressanta linjer med sprick och väggklättring. Svårt att få några vettiga bilder men...

Svartingen är Gråbergets granne (några hundra meter emellan). Hann inte studera detta närmare då det krävde 5 minuters promenad runt ett tjärn och jag var blöt. Koordinaterna är 59.650528, 12.206240 för den som vill titta närmare. Ser höjdkurvsmässigt mer intressant ut än Gråberget.

Vadljungshöjden ligger mellan Koppom och Skillingmark. Inte långt från sjön Vadljungen. Hann inte studera berget noggrant, men visst potential finnes även om berget är litet. Höjden och lutningen tilltalar och det finns säkert mer i närområdet. koordinater 59.724917, 12.096033

Om någon önskar veta mer om klipporna ovan eller framförallt... vill besöka dem. Hör av er!

Cramo... suck...

Lyckades få spons på en Hilti från Cramo i fredags. Nu jäklar skulle det borras. Åkte 12 mil till Holmedal (1½ mil från Årjäng mot norska gränsen) för att sätta den i aktion/berget. Vafalls. Vad är det här för grejer de gett mig? maskinen är för klen och borret de skickade med passar inte. Jag berättade ju att jag skulle borra i berg. *grrr* De har gett mig en skruvdragare vars slagläge kanske fungerar till tegel. När jag lämnade tillbaka den i morse så bad de om ursäkt och killen som lämnade ut den skämdes. Nästa gång skulle de se till att ha en rejäl mackapär hemma. Suck...

Jag och Filip begav oss istället på upptäcktsfärd i omgivningen. Ryktet säger att det ska finnas en sportklätterklippa strax utanför Töcksfors vilket i princip blir i Filips trädgård. Vi hittade den till slut och vilken positiv överraskning. Klippan hade allt från sva till vertikalt och stora tak. 10-15m hög och hundra meter bred? Ungefär 5-10 st bultade leder i 5-6 registret vilket gör det till ett utmärkt övningsberg. Det måste vara fd friluftskolan i Årjäng som varit verksamma här.

Förutom sport finns också några tradlinjer där framförallt en spricka utmärker sig. Den aspirerande kilentusiasten bör först besöka leden Trocadero vid Järnberget/Årjäng och sedan gå direkt hit utan att passera gå. Denna stora fina spricka är som gjord för att proppas full med hexor, kilar och friends. Riktigt delikat även om den var lite mossig. se bilder via länk nedan. Övriga leder höll också hög klass och här finns mycket mer att göra. En del fina och välsäkrade, men också mer desperata tradturer går att etablera över hela klippan i tillägg till sportlinjer.

Till vår förvåning var klippan inte igengrodd och eftersatt. Här fanns borstar uppradade. En bänk hade snickrats och placerats under taket, tick-marks här och var och putsade leder. Vore mycket intressant att veta vem som är verksam på klippan. Vad är graderna? Finns förare? Lednamn? Förstabestigare? osv. Ska ta ett snack med gamla lärarna på friluftskolan och reda ut den här soppan. När det är gjort hamnar allt på sverigeforaren.se men tills dess kommer jag uppdatera med den information jag har.

Kanske skapade jag (och Filip) en boulder-nytur. Halvvägs till Nirvana 6a+ ?? (se video). Stora brevlådor som uppvärmning till slutet där elakare spricka tar vid och fotstegen blir jävligare. Det riktigt intressanta är fortsättningen på traversen som idag hyser två projekt. Klarar man att ta sig till björken så har man gjort "Nästan i Nirvana". Här har man gissningsvis 30-40 rörelser i kroppen och framförallt ett riktigt elakt parti. Går man hela vägen till högerkanten på klippartiet så har man gjort "Äntligen i Nirvana". Hatten av i så fall och klarar du detta kan du börja fundera på tillbakavägen för att riktigt imponera.

Tryck här för bilder och mer information.

Martin Jurander... what a guy

I fredags åkte jag upp till Sulvik för att med min sunkiga videokamera försöka fånga Martins ledförsök på senaste projektet.

Svagt överhängande, 12 meter, utspridda dåliga aliens och lång och kruxig runout.

Har kollat videon flera gånger. Så lärorikt och inspirerande. In med kroppen, vrid in höften, lita på de dåliga fötterna, orka hålla krimpen, sträääck och pusha vidare.
Det var verkligen på gränsen på slutkruxet, men han orkade ändå hålla i och ta sig upp. Mentaline 8-/8 var född. Stort grattis till en psykande nytur.

Provade den efteråt på topprep. Med fusk á repdrag, häng, svordomar och pump jävlar så tog jag mig upp. Om jag får öva länge så kanske den går på topprep, men leda... hell no!

Någon filmare blir jag aldrig, men håll ändå utkik för resultatet av det lilla jag filmade. Tillsvidare lite stillbilder från videoströmmen.